Min fina lilla pojkes kropp har tagits över av en elak demon som bara vrålar och vrålar så fort han inte får som han vill.

Demonen skulle nyss äta lunch men han ville hellre slänga maten på golvet så då sa den stackars mamma att "Nej, så får man inte göra, stoppa maten i munnen istället."
Det tyckte demonen var en mycket dålig ide så han vrålade ett riktigt avgrundsvrål som höll i sig i ca fem minuter.

Dags att tvätta bort mat från kläder, golv och väggar sen in till stan och handla vinterskor till snuttepupppojken. Då kanske han blir ett gladare litet monster..

EGENTLIGEN fattar jag inte varför jag är förvånad över Isaaks humör. Han har ju som sagt de han brås på..