En sak som jag verkligen hatar med mig själv är att jag oroar mig för precis allt nu för tiden. Ligger sömnlös på nätterna av alla negativa tankar och gräver ner mig i ett hål som bara bli djupare och djupare. Minsta lilla motgång och jag inbillar mig att hela världen ska rasa och att jag inte klarar av nånting. Idag vill jag inte ens vakna. Och allt bara på grund av en pissgrej! Saknar den jag var då jag var impulsiv och orädd och sket fullständigt i om saker inte blev som planerat. Som de är just nu klara jag ju inte ens av att planera..