Brukar vara nog svårt ändå
Detta att gå och lägga sig är ju nått jag gruvar mig för varenda kväll nu för tiden. Spelar ingen roll om jag är trött för så fort jag ska försöka sova så dyker ju alla jävla onödiga tankar upp.
Igen.
Precis som natten innan.
Och nu ligger jag med en riktig olustig känsla i kroppen, men jag antar att det är på grund av Jesse..
Det är ju nackdelen med att skaffa dessa djur, nån gång kommer dom att försvinna och även om det är pga sjukdom, ålder eller olycka så är de lika svårt varenda gång det är dags att säga farväl.
Jag tar ju till mig dom så mycket, för mycket kanske. Blir fortfarande ledsen då jag tänker på att Allsvinn inte står i stallet längre. Ronja, Jesse och alla dessa katter och hästarna för längesen.
Men man får fokusera på allt de fina dom har gett en under tiden dom fanns.
har samma problem, när jonte är här och sover med mig så går det bra.. men när jag ska sova ensam så kommer alla tankar om allt möjligt. Hela livet ska man gå igenom på kvällarna typ..
Det gör alltid ont att mista en vän, man vänjer sig aldrig.. man vet ju om det men man inser inte att dom ska gå bort förens det händer.. Det är hemskt och fruktansvärt.. och vi får vara kvar och sakna dom.. <3 spelar ingen roll att alla säger att dom väntar på oss där uppe, vi har långt dit och man vill ju aldrig skiljas från sina älskade..
