Igår for vi till Östersund, Wången, Tunan för att städa ur min lägenhet. Det första jag möttes av var min spegel som Tapper hade skrivit ett sista meddelande på med mascara och gjort pussmunnar på. Den ska jag aldrig tvätta.
Sen kunde jag inte låta bli att gå runt huset och kika in i hennes lägenhet, nästan så att jag fick gråten i halsen när jag såg de tomma ytorna, som om det aldrig hade bott någon där. Det enda som fanns kvar var josses gamla soffa och ett brännmärke på golvet efter Tappers plattång. Tänk allt kul vi har haft där :) men nu finns bara minnena kvar.

Det gick rätt bra med min lägenhet, Björn monterade ner allt som kunde skruvas isär, jag sorterade saker som skulle med och inte med å sen städade jag och mamma.. fick även putsa fönstren och det kände jag på en gång att det inte var min grej.. Allt tog ca 6 timmar innan vi kunde börja åka hem mot ö-vik igen och när vi passerade Wången en sista gång så var det som att klumpen i magen försvann, som att jag fått ett avslut. Visst kommer jag att sakna det men nu känns allt bättre.

Hälsade även på Nerium, Mackan, och Scoop:) hästarna kommer jag definitivt sakna.
Såg även en Björnling och Obbe stå och beta en bit bort och dom såg ut att må bra:)

Nu ska jag väcka min kära bror, för nu ska vi börja bära in allt från lägenheten som jag ska ha här hos mamma så länge.. detta tar aldrig slut